göteborgs filmfestival 2008.

svenska bilder 9 - jag älskar kortfilmer. förra året såg jag hur många som helst. dessa ihopsatta filmkompositioner innehåller det mesta. allvar, konstnärlighet, surrealism, men främst humor. och de gör de verkligen.

a thousand years of good prayers - hade verkligen hoppats på denna filmen. mestadels för att recensenten som skrivit om den i festivalprogrammet lovordade den - både skriftligt och i den allt för långa hyllnings-presentationen av filmen innan visning.
en fin film, stillsam, mycket stillsam. en kinesisk far hälsar på sin dotter i hennes nya hem - i usa. trots att filmen ändå skildrade en fin relation mellan far och dotter, blev det nästan irriterande hur många skämt som anspelade på att den gamla, rangliga kommunisten var oförstående inför de främmande amerikanska företeelser han stötte på under vistelsen.

the class - längesedan mitt hjärta bultade så hårt i kroppen!
till en början kändes den lite halvtaskig - skådespeleriet, berättandet, replikerna.
allt detta blev som bortblåst då stämningen i filmen gravdis blev allt mer tät, ju längre in i dramat man togs.
och i slutet var jag som i upplösningstillstånd.
skildrar en estnisk höstadieklass som systematiskt mobbar och förnedrar två killar i klassen. baserad på verkliga händelser - minst sagt aktuell efter den plötsliga skolmassakern i grannlandet.

year of the fish - en kinesisk flicka blir skickad till chinatown av sin far för att arbeta. en askungensaga som faktiskt blir näst intill jobbigt förutsägbar. tanken var antagligen att sätta in sagan (och den hedenhös-gamla kinesiska sägnen) i vår samtid, då flickan hamnar mitt i prostitution men ändå skaffar sig ett drägligt liv som städare. filmförsöket var gott, men att se en amerikanskgjord film om chinatown med stereotypiska kineser som tar upp ett så pass allvarligt tema genom ett halvanimerat, omsakligt filter blev lite för mycket.

i served the king of england - mestadels en tillbakablick. tjeckisk film då en man återberättar hela sin yrkeskarriär och sitt liv. en film som ändå vågar en hel del.
det blev dock allt för mycket medelålders buskishumor (som främst anspelade på sex och 40- 50-talets stereotypa könsroller), vilket jag är aningen känslig för. än dock en rak film med humor, som på många sätt var udda i sitt uttryck. mycket dialog. snyggt foto. en film som faktiskt gör narr av nästan överdrivet viktiga ämnen - det behövs.
lite för mycket inzoomade bröst och lättköpta skämt. för min del.

deficit - längesedan jag såg en så meningslös film som den här. en film som knappt hade någon poäng. vad är det för mening med att skildra den mexikanska överklassen om man inte ställer den i relation till den mexikanska underklassen?
många var nog besvikna. filmen som hade klingat så mycket nischartad världskultur.
droger, poolparty, fruktdrinkar och hångel i buskar. man har sett det förut och det blir inte bättre för att de pratar ett annat språk.
inte värt 65 svenska kronor.

import export - svidande verkligheter exponeras framför våra ögon, utan att bli pampigt eller sentimentalt.
en film om hur världen ser ut med ett patriarkat som bränande styre. någon scen var så förnedrande att jag både grät och blundade.
den unga ukrainksa olga är på jakt efter ett bättre liv med ett drägligt arbete och den våldsamma österrikiska pauli med trassligt liv - är även han på jakt efter något mer. bekräftelse av sin pappa. trygghet. balans under fötterna. men till vilket pris kämpar de båda?
verklighetstrogen dialog, foto och skådespel. bara aningen för lång, tråkigt när en bra poäng görs för utdragen.
otroligt bra film om man inte är känslig för hur illa vår samtid kan se ut.

barnhemmet - filmen som alla hade väntat på sedan det var klart att producenten var densamma som till pans labyrint.
men vad handlade denna spanska skräckfilm egentligen om?
visserligen innehöll filmen alla de ingredienser man kunde förvänta sig och kanske till och med hade hoppats på - ett gammalt vackert hus med höga valv och knarrande golv i körsbärsträ, en historia med rötter i huvudpersonens barndom. men som i så många andra skräckfilmer var handlingen långsökt, med nästan obegripliga "ledtrådar" & tecken som ledde oss till både skrymslen och underjordiska kala rum.
en del bu-skräck.
och jag får väl bara vara glad att jag inte hade så höga förvätningar som många andra hade.

duska - stråkar och regn ersätter tal!
en lakonisk berättelse från nederländerna om en samtida filmkritiker och hans envetne ryska vän.
eller är de vänner? blir de vänner?
fantastiska bilder som verkligen värmer, ett berättande som gjorde mig glad och en dialog som är provocerande knapp. också en film som vågar, som ständigt snuddar vid estetik och konstnärlighet.
mestadels stillsam, fåordig, och vacker med en underton av humorisktisk surrealism.
jag skrattade, jag beundrade,
och jag vred mig lite i stolen - filmen hade blivit bättre om den vore en halvtimme kortare.
men det är väl kanske det som utgör orginalitet och konst?
att våga vara kompromisslös på de punkter som upprör.