skog ger näring.
lade mig på ett berg, djupaste ruddalen, högt över, ovanför, jag och trädtoppar.
och när jag kisade med ögonen var det som om hela min kropp bara försvann, blev ett med ljuset.
och löven från i höstas rörde sig ivrigt bakom mig.
det var fint.
skogens berg lät mig ligga där, tog emot min tyngd, tog emot mina bekymmer och tankar.
gjorde mig ett med vad vi ursprungligen kommer från.
söndag 16 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
 
1 kommentar:
förstår precis din känsla. såna där ögonblick hade jag i somras, väldigt ofta.
Skicka en kommentar