kobra, arty och velvet.

härmed tänker jag hylla tre kulturprogram på svt.
kobra, arty och velvet.

kobra. allt stämmer, kristoffer lundström är fantastisk, reportagen välgjorda och redigeringen beundransvärd. vad som tas upp är relevant och tilltalande. det finns en rörande värme och ett starkt engagemang i varje program, både i produktionen av programmet men också hos de männsikor och konstnärer som medverkar.

arty inspirerar. eller, konst inspirerar!
tuvalisa och johan känns forcerade och konstlade. mest irriterande onaturliga när, hon spärrar upp ögonen och säger "välkommen till arty" med bäbisröst, och han smyger runt i bakgrunden och skjuter in lite obetydliga kommentarer då och då, det - uttryckslöst.
men programledarna dominerar inte, varje avsnitt är meningsfullt och intressant, för fram olika konstformer och konstnärer.

velvet är ju ett modemagasin, men här blandas mode med innovativa idéer och provokation, just i form av mode. ett kulturprogram med bra upplägg och med en adekvat bredd. här träffar vi designers som vill bryta mot tråkiga moderegler och kombinera oförenerliga stilar och ämnen. materialer, textilier, färger, känslor och modehistoria.





laura ford skulpterar någonting mittemellan djur och männsika.
hon förmänskligar djur och gör igelkottar till uteliggare.




thomas altheimer gör politisk konst. det talas om storhetsvansinne och humor, vilket det verkligen handlar om, och vad vore världen utan personer som altheimer? han är en symbol, han är provokativ och kontroversiell, han leker med mentaliteter.
"européer kan bara agera genom institutioner, det innebär att individer uppmuntras till passivitet."
senaste projektet innebar att försöka lansera en europeisk presidentkandidat i USA-valet 2008. han menar att det är dags att europa är villigt att hjälpa USA, som har mist orienteringsförmågan.
"vad jag försöker göra blir väldigt intellektuellt, och då blir det ofta komiskt". han har inga pengar men han uppmuntrar till handlingskraft. trots att alla projekt han genomfört misslyckats, gör han det ändå.
"man har rätt att gå ut och representera en sak utan att gå via något representativt system".

sissel tolaas skapar en kal utställning - med lukter av rädsla. en doftkonstnär som, jagas av amerikanska CIA efter hon tackat nej till att identifiera lukten av terrorister, som materialiserar känslor och stämningar i form av dofter, som lekar med vad som kan och får göras parfymer och koncentrat av.

paola pivi gör installationer. hon placerar djur i absurda situationer och arbetar ofta med olika former av vätskor i annorlunda sammanhang. hon låter en alligator bada i vispgrädde, stänger in olika vita djur tillsammans - som ett experiment, och placerar 300 kaffekoppar i ett vitt rum med en tam leopard. fantastiskt vackra installationer med stor idérikedom. var går gränsen? det är komiskt, vackert och smart.