18/5 konsert, brighton dome.

Med soulfalsett, vackra texter och en balans mellan experiment och vördnadsfullt fina stämningar är bon ivers skiva ett mirakel.
den ger utrymme för både stryka och svaghet, men framför allt ger den tid till eftertanke.
Sista spåret, re:stacks är något bland det vackraste jag hört och den rör mig till tårar. en låt som letar sig in till alla små skrymslen som rymms inom mig och får kroppen att blöda.
En skiva att bara vara sig själv med, att vandra i skogen, och som tröstar i vardagsmelankolins svindlande dalar.
 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar