färre och färre ord än någonsin.
men det gör mig inget.
det som stannar kvar längst är musiken, glädjen och skratten.
de japanska träden blommar.
jag är redan i tyskland.
onsdag 5 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
we don't have to be the slaves of what is.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar