"fan, det här är typ den bästa skivan du gjort någonsin" sa jag och jag menade det verkligen.

när jag gick ut från skolan i fredags var det någon som stötte in i mig, inte verkade ha full kontroll över sina steg. vände mig om för att se vem det var som snubblade runt på första långgatan denna iskalla eftermiddag och möts av din späda, ullbeklädda kropp.
vi pratar i säkert fem minuter. jag förundras över hur naturligt det känns att stå där och samtala med dig. som om vi var gamla vänner.

"ni borde komma på någon spelning vi har snart", sa du.
"jag har varit på dina konserter sedan jag var elva".
sedan hälsade vi varandra trevlig helg och skildes åt på järntorget.

så många år och så många timmar jag spenderat med att tänka, lyssna, titta på dig. och när jag möter dig för första gången på göteborgs gator så känns det som att vi känner varandra!