inte konstigt att taylor var mitt livs kärlek -97.
folk sa dessutom att jag var lik honom. det var den finaste kommentar jag kunde få på den tiden.
varje dag efter skolan, i tredje klass, ställde jag mig framför spegeln, lånade pappas synt och satte på "i will come to you". jag blev taylor.
i träslöjden gjorde jag ett halsband, ni vet ett sånt där hjärta som var delat i två. på det ena stod hans namn och på det andra mitt.

och jag minns att min brorsa, som på den tiden var en auktoritet för mig vad gällde musik, sa att trummisen var grym en gång. wow.